Haha, ibland gör man dumma saker när man är full. Och så finns det d u m m a saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska klassifiera att jag tar bort en kille som vän på facebook bara för att han inte pratade med mig på en hel kväll. Dessutom, killen jag är förälskad i.
Höjden av smarthet? Jag kan ju inte direkt skicka en ny vänförfrågan?
HA, 0% chans kvar då.

Jag älskar verkligen att förstöra för mig själv.

Och det värsta av allt är din
likgiltighet
Du är likgiltig till om jag finns.
Och vill inte ens du att jag ska finnas,
du som vet mest om mig av alla,
Vad gör jag då här?

Jag orkar inte mer. Inte av någonting.
Jag är inte ledsen över något speciellt, men känner ändå
otillräckligthet
Jag hittar inte heller någon glädje. Känner mörka känslor,
ju mer solen skiner desto mörkare är dem.
Och jag orkar inte tyngden.
Det är nu jag skulle behöva dig.
Någon.

1 2 3 på det fjärde ska det ske på det femte gäller det på det sjätte SMÄLLER DET!
Nu ska jag fan ta tag i det här och skriva den här uppsatsen.
KOM IGEN.
KOM IGEN.

Jag vill inte vara med längre.

Ovanpå allt ska jag improvisera fram en hel samhällsredovisning imorgon.

Jag hatar verkligen att leva.

Man vet inte vad man har förrän det är borta. Det har aldrig varit såhär tydligt. Aldrig någonsin. Jag saknar dig, dig, dig. Och det är som vän, jag saknar att prata med dig, skratta med dig, få kramar av dig. Jag saknar vår kemi, den som inte bara var på kärleksplanet. Visst finns det stunder då jag saknar att ha dig som pojkvän, men smärtan är större när jag inte har dig överhuvudtaget, på något plan alls.

Jag kommer alltid att älska dig.

Jag hoppas du kan göra det samma. Någon dag.

Minnen.