Man vet inte vad man har förrän det är borta. Det har aldrig varit såhär tydligt. Aldrig någonsin. Jag saknar dig, dig, dig. Och det är som vän, jag saknar att prata med dig, skratta med dig, få kramar av dig. Jag saknar vår kemi, den som inte bara var på kärleksplanet. Visst finns det stunder då jag saknar att ha dig som pojkvän, men smärtan är större när jag inte har dig överhuvudtaget, på något plan alls.
Jag kommer alltid att älska dig.
Jag hoppas du kan göra det samma. Någon dag.
Minnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar