Varför är jag så jobbig? Och varför frågar jag mig själv hela tiden varför jag är så jobbig? Jag säger åt mig själv konstant att SLUTA HÅLLA PÅ och KLARA DIG SJÄLV och SKÖT DITT EGET LIV. Men mitt liv blev bara så mycket svårare att sköta när du försvann ur det. Och det är du som får ta alla smällar. Stackars dig, alltså. Önskar att jag kunde sluta, sluta skriva till dig, sluta påminna dig om att jag finns och att jag mår skit. Du vill inte höra det. Jag vill inte att du ska höra det. Men jag kan inte sluta. Du är min drog, liksom.

jag-orkar-inte-med-mig-själv-längre