Det är läskigt hur likgiltig jag har blivit till det mesta, riktigt läskigt alltså. Den lilla passionen och glöden jag hade är totalt borta.

Hade kör idag. Det är fullständigt underbart att sjunga och jag önskar att jag hade mer än en timme kör och en halvtimme solosång i veckan. JAG VILL GÅ ESTET JAG VILL GÅ ESTET. Hatar mitt val just nu alltså. Om två veckor exakt är det antagningsprov till musiktillägget. Hoppas för guds skull jag kommer in, men eftersom jag har blivit så dålig på att tänka och minnas saker har jag inte riktigt insett att det är så snart.

Och om mindre än tre veckor är jag 18, myndig, vuxen. (??!?!?!?!?!!!!!!) Okej, absolut inte vuxen. En del av mig längtar något så oerhört till den tjugosjunde men den andra delen skriker bara "NEJ, jag vill inte bli vuxen, inte än!!! Låt mig bara få vara barn ett litet tag till". Vet liksom inte hur jag ska känna, borde känna.

Dumma likgiltighet.