Idag är allt bara helt underbart. När jag gick upp till skolan i solskenet kände jag bara sån där äkta lycka att jag höll på att börja skratta. Någon form av nirvana-känsla som Erik berättade om tror jag. Det är inte ens något speciellt som hänt, men efter alla veckor nere på botten har jag börjat se allt ljus där uppe vid ytan. Och det är så otroligt befriande.

Kände lycka på tyskan, lunchen, matten, geografin, SÅNGEN och ja, till och med hela körlektionen log jag mig igenom. Trots att jag körde i centrum i rusningstrafik.