"Killar är äckliga".
Förlåt mina kära killkompisar för de otaliga gånger jag sagt det de senaste dagarna. Inget personligt. Det är bra att NI förstår mig, jag gör det knappt själv.

Jaga exet genom halva skolan för att få kontakt för första gången på hela dagen, höjda röster tjafs och bråk mitt i korridoren. Dålig tillvaro.

Hänga i centrum och ta en välbehövlig fika efter en dag utan mat med Erik. Prata ut. Umgås. Bra tillvaro.

Det jag helt enkelt ska göra är att byta ut all dålig tillvaro (minus den som inte går att ta bort, typ prov döden och dylikt) mot bra tillvaro, det vill säga UMGÅS. Ska aldrig mer stänga in mig på rummet och vägra gå upp ur sängen och bara vänta på att någon ska komma och trösta mig.

Hur dåligt är det att tycka synd om sig själv på en skala 1-10?