Hör och häpna; det kändes som det gick bra på antagningsprovet! Var så himla mycket mer avslappnad än jag brukar vara när jag är nervös = framsteg gånger hundra. Jag lyckades till och med le och "vifta" (ha-ha) när jag sjöng, det klarar jag knappt på sånglektionerna, ha-ha-ha. Rummet kändes mycket mindre än förra gången och juryn kändes mycket gladare och trevligare, allt kändes helt enkelt mycket bättre. Om det räcker till är tveksamt, söker ju trots allt till trean, men är ändå som en prestation jag är nöjd med. Imorgon bitti får vi veta. Det känns ungefär såhär "AAAA-AA-AH!" men så nervöst är det inte. Faktiskt.

Och om 5 dagar blir jag arton. Ih.